Diarienr. 091-2013

Bakgrund och yrkanden m.m.

Göteborgs djurförsöksetiska nämnd (regionala nämnden) beslutade den 12 november 2013 att godkänna försöksledarens (FL) ansökan om etisk prövning av djurförsök. Regionala nämnden beslutade även att med stöd av 15 kap. 13 § Statens jordbruks­ verks föreskrifter och allmänna råd om försöksdjur (SJVFS 2012:26, Saknr L 150) villkora godkännandet med bl.a. följande villkor. Mushanar ska hållas i grupp utom då ensamförvaring krävs, såsom när djuret har genomgått operation med mini-osmotisk pump eller katetrar eller på grund av uttalade aggressivitet. Tiden med ensamförvaring ska minimeras och får maximalt uppgå till tre månader, eftersom ensamhållning av djur under längre perioder kan resultera i abnorm hjärnutveckling, psykologisk dysfunktion eller beteendeförändringar såsom depression och anxiety-lika beteenden.

FL har överklagat beslutet och yrkat att denne ska få fortsätta att hålla mushanar över sex veckors ålder, som ska gå i studier där de utsätts för mer omfattande åtgärder än kortvarig blodprovs- eller urinprovtagning, individuellt. FL har hänvisat till flera här ej angivna vetenskapliga artiklar och anfört bl.a. följande. Det fungerar inte att begränsa ensam­ hållningen av mushanar till maximalt tre månader eftersom de försök som görs ofta pågår under längre tid och de parametrar som undersöks förändras långsamt. Försöken innebär att vissa mushanar under mer än tre månaders tid äter fet kost för att bli feta, en process som tar lång tid. Försöken innebär att individerna tas från sin grupp i perioder upp till någon timme vid upprepade tillfällen. Mössen slåss alltid när de har varit separerade under dessa tillfällen. Med upplägget att starta studien och ha mushanarna ihop från början för att sedan behöva separera flera av djuren gör att studiens mål inte går att uppnå. Det är i så fall inte heller förenligt med etiska värderingar att överhuvudtaget genomföra studien. De ensamhållna mushanarna är aldrig isolerade utan har kontakt med övriga djur i rummet genom hörsel, lukt och syn och de har beriknings- och byggnadsmaterial. Det finns vetenskapliga bevis för att grupphållning av mushanar enbart kan göras med mycket unga djur som inte utsätts för några åtgärder eller miljömässiga ändringar. Om grupphållna djur genomgår åtgärder som sövning, glukosbelastning och provtagning i en annan miljö än i djurrummet under någon timme och därefter återgår till sin hembur kommer slagsmål att uppstå. Dessa aggressioner kommer att leda till skador och till stressade djur. Både djurvälfärd och försöksresultat påverkas därmed negativt. FL bör således för djurvälfärdens skull men även för att försöksdata i annat fall inte blir relevanta få fortsätta med att ensamhålla mushanar.

Skälen för beslutet

Tillämpliga bestämmelser

I 21 § djurskyddslagen (1988:534) anges bl.a. följande. Användning av djur i djurförsök ska godkännas från etisk synpunkt av en djurförsöksetisk nämnd innan användningen påbörjas. Vid prövningen av ett ärende ska nämnden väga försökets betydelse mot lidandet för djuret. Nämnden får bifall en ansökan om djurförsök endast om en sådan användning kan anses angelägen från allmän synpunkt och förutsättningarna i 19 § 1-3 är uppfyllda.

Av 3 kap. 3 § Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om försöksdjur (SJVFS 2012:26, Saknr L 150) framgår i fråga om försöksplanering att utöver vad som framgår av 19 § djurskyddslagen ska försök utformas så att de leder till det minsta lidandet och den lägsta graden av bestående skada för det enskilda djuret, att djurarter med den minsta förmågan att uppleva lidande används, och att de följer god vetenskaplig praxis.

Av 15 kap. 13 § samma föreskrift framgår i fråga om gemensamma bestämmelser om skötsel och hållande för att djur som inte är naturligt solitära ska hållas i stabila sociala grupper av kompatibla individer.

Av 15 kap. 14 § framgår att vid återintroduktion av djur i etablerade grupper ska djuren över­ vakas noggrant och ske på ett sådant sätt att problem med inkompatibilitet och störda sociala relationer undviks.

Av 15 kap. 15 § framgår att tidsperioden ett djur får hållas individuellt ska begränsas så långt det är möjligt.

Centrala djurförsöksetiska nämndens bedömning

Möjligheten att interagera med artfränder är en viktig del i djurs välbefinnande. Samtidigt är det välkänt att om hanmöss hålls ihop i större grupper finns en stor risk att de efter könsmognad uppvisar aggressivt beteende gentemot varandra. Ur djurvälfärdssynpunkt finns det således stora välfärdsvinster, men också stora risker, med att hålla även mushannar i sociala grupper. Det är dock svårt att utforma kategoriska regler för hur och när detta ska ske eftersom det även finns stora skillnader mellan olika musstammar. Risken för aggressivitet ökar även med djurens ålder och är beroende av vilka procedurer som ska utföras. Detta betonar vikten av att så långt som möjligt minimera stressfulla procedurer. Hanteringsrutinerna har stor påverkan. Det går alltså inte att uppställa en bestämd tidsgräns för hur länge mushannar ska få hållas i ensamma. Det uppställda villkoret ska därför ändras i enlighet härmed. En sådan tidsgräns tenderar för övrigt också att bli slentrianmässigt utnyttjad.

Ska djur hållas under lång tid är det särskilt viktigt att man optimerar skötselrutinerna. Sökande visar i sin överklagan att man har en god medvetenhet om litteraturen på området. Av ansökan och av beredningsunderlaget framgår dock inte tydligt på vilket sätt man har försökt ta till sig olika råd och anpassat försöksupplägget för att optimera procedurerna. Sökanden lutar sin argumentation bland annat mot en studie från AstraZeneca R&D. Denna studie utgår ifrån egna iakttagelser, men även från studier gjorda av en Holländsk grupp • De senare har en serie studier av svårigheterna med att grupphusera hanmöss sammanfattade i en publikation från 2003•

Nämnda studier leder tillsammans fram till en rad åtgärder som kan minska aggressiviteten mellan hanmöss och leda till väsentlig förbättring av djur välfärden. Bland annat framhålls:

• Aggressiviteten skiljer sig mycket åt mellan olika musstammar. Detta bör vägas in vid val av stam särskilt vid långvariga försök.
• Djur ska grupperas ihop innan könsmognad.
• Grupper om 3 djur är optimalt.
• Den optimala burberikningen är god tillgång på bobyggnadsmaterial.
• Vid burbyte ska delar av det gamla bobyggnadsmaterialet överföras till den nya buren.
• Begränsa burbyte till en gång per vecka.
• Så långt som möjligt ska man undvika för djuren stressfulla moment, som t ex att lyfta djuren i svansen.
• Vid hantering av djuren ska hanmöss skötas före könsmogna honmöss och personalen ska byta skyddskläder mellan hantering av könen.
• Vid tidiga tecken på aggressivitet, till exempel oordning av bobyggande, ska en ökad uppmärksamhet iakttagas och djuren eventuellt åtskiljas.

Av ansökningshandlingarna framgår inte vilka musstammar som kan komma ifråga, varför det inte går att ta ställning till i vilken utsträckning man valt att utnyttja mindre aggressiva stammar.

Även om den ursprungliga ansökan således brister på några av de punkter som nämnts utgår Centrala djurförsöksetiska nämnden ifrån att försöket utförs med beaktande av dessa synpunkter.

Centrala djurförsöksetiska nämndens beslut får enligt 37 a § djurskyddslagen 1988:534 inte överklagas.

Signerat: Charlotte Brokelind, Ordförande