Diarienr. 069-2022

Bakgrund

A.A., försöksledare, ansökte om etiskt godkännande för försöket [här uteslutet]. Stockholms djurförsöksetiska nämnd beslutade den 21 juni 2022 dels att meddela ett etiskt godkännande för försöket, dels att förena godkännandet med villkor och dels att klassificera försöket i kategorin avsevärd svårhet.

Nämnden bestämde bl.a. följande villkor (villkor nr 1) för godkännandet.

1. Att strömstyrkan vid försök/åtgärder/test där strömstötar ingår max får vara 0,3mA, (1-2 sekunder) men om det skulle visa sig inte vara tillräckligt för någon musstam får strömstyrkan ökas till max 0,5mA (1 sekund). Om inte heller 0,5mA skulle fungera får max 0,7mA (1 sek) användas.

Nämnden menade vidare att ansökan omfattar flera måttliga åtgärder inklusive operativa ingrepp, PPI och strömstötar, risk för anfall och upprepade kokaininjektioner där en högre samlad avbrytningspunkt gäller. Det var också enligt nämnden stor risk att de stereotaktiska injektionerna hamnar fel. Nämnden klassificerade mot denna bakgrund försöket i kategorin avsevärd svårhet.

Yrkanden m.m.

Försöksledaren yrkar att Stockholms djurförsöksetiska nämnds beslut ska ändras och att villkor nr 1 i beslutet ska undanröjas och att försöket ska klassificeras i kategorin måttlig svårhet.

Försöksledaren anför att han i tidigare försök använt en strömstyrka på 0,7 mA i 2 sekunder och att användandet av en lägre strömstyrka kommer att medföra att resultaten inte blir jämförbara med de från tidigare år. En strömstyrka på 0,3 mA och 0,5 mA kommer vidare medföra en risk för ett ökat antal misslyckade test. Försöksledaren framför att det inte vore etiskt försvarbart att utsätta djuren för en försöksmodell som man redan nu vet inte kommer att fungera för det aktuella försöket.

Vidare anför försöksledaren att hans bedömning av försökets svårhetsgrad baserar sig på mångårig erfarenhet. Han har tidigare bedömt den prospektiva svårhetsgraden som måttlig och satt låga avbrytningspunkter som säkerställer att inga djur uppnår ett avsevärd lidande. Den aktuella ansökan är en förnyelse av tidigare etiska ansökningar som den regionala nämnden fastställt i kategorin måttlig svårhetsgrad [här uteslutet]. Mössen kommer att genomgå två–tre procedurer (kirurgisk, injektion och/eller beteende) som, individuellt och summerat, enbart uppnår en måttlig svårhetsgrad.

Skälen för beslutet

Tillämpliga bestämmelser

Enligt 7 kap. 1 § första stycket 1–3 djurskyddslagen (2018:1192) får djurförsök utföras endast under förutsättning att

1. det syfte som avses med verksamheten inte kan uppnås med någon annan tillfredsställande metod där djur inte används,
2. så få djur som möjligt används, och
3. verksamheten utföras så att djuren inte utsätts för större lidande än vad som är absolut nödvändigt.

Utöver 7 kap. 1 § djurskyddslagen gäller enligt 4 kap. 3 § Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:9) om försöksdjur att djurförsök ska utformas så att

1. de leder till det minsta lidandet och den lägsta graden av bestående skada för försöksdjuren,
2. djurarter med minsta förmågan att uppleva lidande används, och
3. de följer god vetenskaplig pra

I fråga om försöksplanering har vidare den s.k. avbrytningspunkten betydelse enligt 1 kap. 8 § Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:9) om försöksdjur. Avbrytningspunkten är den i förväg satta gränsen för ett djurs lidande då djuret av djurskyddsskäl ska tas ur ett djurförsök oavsett om försökets slutpunkt har uppnåtts. Ett djurförsök ska enligt 4 kap. 5 § i samma föreskrifter ha så tidig och skonsam avbrytningspunkt som möjligt. Avbrytningspunkten ska ha tydliga bedömningskriterier.

En regional djurförsöksetisk nämnd får enligt 7 kap. 9 § djurskyddslagen (2018:1192) förena ett etiskt godkännande med villkor.

Vid prövningen av ett ärende om etiskt godkännande av ett djurförsök ska försöket enligt 7 kap. 10 § första stycket djurskyddslagen klassificeras, utifrån graden av lidande hos djuret, i någon av kategorierna terminal, ringa svårhet, måttlig svårhet eller avsevärd svårhet.

I fråga om klassificeringen av ett djurförsöks svårhetsgrad finns kompletterande bestämmelser i 7 kap. 18–25 §§ i L 150. I förevarande ärende är bestämmelserna i 18–20, 23 och 24 §§ av betydelse. I dessa paragrafer föreskrivs följande.

18 § Vid klassificeringen i svårhetsgrader enligt 7 kap. 10 § djurskyddslagen (2018:1192) ska alla ingrepp på eller behandlingar av försöksdjur inom ett definierat djurförsök beaktas.

Klassificeringen ska göras på grundval av de mest allvarliga effekter som det kan förväntas att ett enskilt försöksdjur kommer att uppleva efter att all lämplig förfiningsteknik har tillämpats.

19 § Vid klassificeringen ska en regional djurförsöksetisk nämnd ta hänsyn till typen av försök, samt från fall till fall bedöma följande faktorer:

1. Typ av åtgärder och hantering av försöksdjuret
2. Typ, intensitet, varaktighet, frekvens och eventuell kumulativ effekt av det lidande som försöksdjuret orsakas i djurförsöket
3. Mängden och arten av ingrepp som försöksdjuret kommer att utsättas för.
4. Förhindrande av möjlighet att uttrycka naturligt beteende inbegripet begränsningar i standarden för inhysning, hållande och skötsel av försöksdjuret

20 § I syfte att komma fram till en klassificering för försöket ska följande faktorer beaktas:

1. Djurets art och genotyp.
2. Djurets utvecklingsgrad, ålder och kön.
3. Djurets erfarenhet av träning inför försöket
4. Den faktiska svårheten i de tidigare djurförsöken om djuret har använts tidigare.
5. Vilka metoder som har använts för att minska eller eliminera lidande inklusive förfining av inhysning, hållande och skötse
6. Djurförsökets avbrytnings- och slutpunkt.

23 § Följande djurförsök ska klassificeras i kategorin måttlig

1. försök som förväntas orsaka djuret en kort period av måttligt lidande,
2. försök som förväntas orsaka djuret en lång eller flera korta perioder av ringa lidande, samt
3. försök som innebär en måttlig försämring av djurets välbefinnande eller allmäntillstånd.

24 § Följande djurförsök ska klassificeras i kategorin avsevärd

1. djurförsök som förväntas orsaka försöksdjuret en kort period av svårt lidande,
2. djurförsök som förväntas orsaka försöksdjuret en lång eller flera korta perioder av måttligt lidande, samt
3. djurförsök som innebär en avsevärd försämring av försöksdjurets välbefinnande eller allmäntillstånd.

Centrala djurförsöksetiska nämndens bedömning

Villkor nr 1

En förutsättning för att en regional djurförsöksetisk nämnd ska kunna förena ett etiskt godkännande med ett villkor är att villkoret är nödvändigt för att resultatet av avvägningen mellan djurförsökets betydelse och djurens lidande ska kunna upprätthållas under godkännandets giltighetstid. Huruvida ett villkor är nödvändigt ska bedömas i förhållande till övriga bestämmelser på området för etiskt godkännande av djurförsök. Som utgångspunkt gäller också att varje åtgärd som ska vidtas inom ramen för ett etiskt godkännande ska vara så väl beskrivna att en noggrann avvägning mellan djurförsökets betydelse och djurets lidande kan göras.

I nu aktuella försök finns åtgärder – åtgärderna 15 och 17 i försöksgrupp beteendeutvärdering – som innebär att djuren i försöken kommer att utsättas för elektriska stötar med vissa angiva strömstyrkor. Åtgärderna är av sådan karaktär att det är av betydelse att bl.a. strömstyrka och duration framgår tydligt av underlaget som ligger till grund för den etiska avvägningen.

Enligt Centrala djurförsöksetiska nämndens (CDFN) uppfattning finns det dock vissa kvarstående oklarheter i ärendet beträffande dessa uppgifter.

Beträffande åtgärd 15 – Fear measurement – anger försöksledaren i ansökan att mössen ska utsättas för 3 elektriska ”fot chocker” (0,7 mA, 1 sekund) med intervall om 1 minut. Beträffande åtgärd 17 – Kontextuella minnestester – anger försöksledaren att mössen ska utsättas för en enda svag och kortvarig strömstöt, 0,1–0,5 mA i 2 sekunder. Samtidigt anger försöksledaren beträffande strömstyrkan i den åtgärden att högst 1 mA under högst 2 sekunder kommer att användas.

Beredningsgruppen vid den regionala nämnden har ställt frågor om åtgärd 15 och 17 och önskat svar på om det är möjligt att minska strömstyrkorna och i stället starta med en lägre strömstyrka och sedan höja den om det är nödvändigt till maximalt 0,5 mA och maximalt 2 elchocker per djur med 1 sekunds duration. Försöksledaren har svarat att det skulle vara komplicerat att sänka strömstyrkan och durationen. Enligt publicerad neurovetenskaplig litteratur är 3 stötar på 0,7 mA det högsta rekommenderade för möss. Att använda annan intensitet eller duration riskerar resultatens reproducerbarhet. En inställning av nya parametrar är mycket osäker och skulle innebära en risk att ett hundratals möss kan behöva användas för att överhuvudtaget få parametrarna inställda. Det är inte något alternativ att använda andra parametrar. I fråga om strömstyrkan och varaktigheten har försöksledaren svarat att den är densamma i båda åtgärderna, nämligen 0,7 mA i 1 sekund.

I överklagandet anger försöksledaren att en strömstyrka om 0,7 mA i 2 sekunder ska användas.

Med ledning av det försöksledaren angett i ansökan, svaren till beredningsgruppen och överklagandet anser CDFN att det är oklart vilken strömstyrka och duration som enligt försöksledaren ska tillämpas i åtgärd 15 och 17 i försöksgrupp beteendeutvärdering. Detta är en brist i underlaget. Bristen är sådan att det inte går att bedöma om det etiska godkännande ska förenas med villkor för dessa åtgärder och hur sådana eventuella villkor ska utformas. Bristen bör lämpligen åtgärdas vid den regionala nämnden.

Villkor nr 1 ska därför undanröjas och ärendet återförvisas till Stockholms djurförsöksetiska nämnd för fortsatt handläggning.

Frågan om det etiska godkännandet ska förenas med villkor för åtgärd 15 och 17 i försöksgrupp beteendeutvärdering är enligt CDFN:s mening av sådan betydelse att det etiska godkännandet inte bör gälla i avvaktan på att Stockholms djurförsöksetiska nämnd prövar frågan.

Svårhetsgraden

CDFN gör samma bedömning som Stockholms djurförsöksetiska nämnd att djurförsöket ska klassificeras i kategorin avsevärd svårhet.

Detta beslut får inte överklagas.

Signerat: Mattias Almqvist, Ordförande

Ledamots skiljaktiga mening

Detta överklagande gäller beteendetester där man anbringar en kortvarig mild strömstyrka på tassarna på försöksmöss för att orsaka ett obehag som djuret minns. En mus förmåga att minnas obehaget kan testas på flera olika sätt. Dessa beteendeutvärderingar beskrivs under:

Åtgärd 15, frysrespons. En mus tas från sin hembur och placeras i en försöksarena. Efter att den har fått bekanta sig med den nya miljön får den tre strömstötar med 0,7 mA, en sekund långa. Den får sedan återvända till sin hembur. Dagen efter placeras den på nytt i försöksarenan. Om den minns obehaget i denna arena kommer den att stelna till, frysa, utan att få någon elstöt. Tiden de stelnat till mäts och blir ett mått på hur de minns obehaget. Åtgärd 17: Kontextuella minnetester. Dessa kan utföras på en av tre olika sätt.

1. Passive avoidance test. En mus placeras i den ljusa delen av en arena som består av en ljus och en mörk halva. De kilar in i den mörka halva, eftersom de är tryggare där. Där får de en strömstöt på 0,7* mA under 2 sekunder. Dagen efter placeras de återigen i den ljusa delen av arenan. Minns de obehaget så tar det längre tid för dem att söka sig till den mörka sidan av arenan.
   * Förtydligat på beredningsgruppens fråga 13 sid 153 (bilaga A1).
2. Contextual Fear Conditioning: Dag 1 placeras djuret i en arena. En 20 sekunders ljudsignal hörs och det avslutas med att djuret får en strömstöt om 0,7 mA* under en sekund. Dag två är det åter till arenan. Ljudsignalen går på. Musen stelnar till. Tiden den förblir stilla blir ett mått på hur den minns obehaget.
3. Cued Fear Conditioning: Som ovan men i stället för ljudsignal placeras ett okänt objekt i arenan. Fortfarande är det en strömstöt 0,7 mA, 1 s *

* Förtydligat i fråga 15 från beredningsgruppen, sid 154, (Bilaga A1) I samtliga fall handlar det om att ge en eller flera strömstötar som framkallar ett minne av ett obehag. Minnets intensitet kan kvantifieras som den tid djuret svara, dagen efter, på minnet av obehaget. Mekanismerna i hjärnan för dessa minnesbildningar studeras med hjälp av olika interventioner - genetiska, farmakologiska, mm. De olika sätten att påverka minnet leder då till en förkortning eller förlängning av minnestiden. Det viktiga för det här projektet är att om strömstöten är för svag (för låg strömstyrka, för kort pulslängd) då kan man inte mäta en förkortning av minnestiden. På motsvarande sätt, har man för stark strömstöt då kan man inte mäta en förlängning av minnestiden. Strömstöten måste vara lagom stark.

Försöksledaren har med framgång använt strömstyrkan 0,7 mA, som det ansöks om under åtgärd 15 och 17, i tidigare försök publicerade i PLOS Biology (bilagt på uppmaning av beredningsgruppen).

Jag delar försöksledarens åsikt att det skulle orsaka onödigt djurlidande att hoppa mellan 0,3, 0,5 och 0,7 mA och att det skulle försämra möjligheterna att jämföra resultatet av de olika behandlingsstrategierna och även med tidigare resultat. Min åsikt är således att villkor 1 ska strykas. Däremot ser jag inte tillräckliga argument för att ändra den regionala nämndens beslut att ansökan ska bedömas som avsevärd svårhetsgrad.