Diarienr. 037-2021
Barriärfunktionen i mag-tarmkanalen vid inflammatorisk tarmsjukdom hos mus. Påverkan av probiotika samt betydelsen av tarmfloran
Generell information
Kolit är en inflammation i tjocktarmen som vanligen behandlas med läkemedel som dämpar immunförsvaret. Denna terapiform riskerar dock att orsaka komplikationer, som t.ex. risk för återkommande inflammationer, men också problem i samband med en viss typ av cancerbehandling. Det finns därför behov av nya, lokalt verkande behandlingsalternativ som kan minska inflammationen lokalt i tarmen och därmed minska risken för systemiska biverkningar.
I detta försök undersöktes mekanismer bakom uppkomsten av inflammation i magtarmslemhinnan vid infektioner och inflammatoriska tarmsjukdomar. För att inducera inflammation i tarmen användes dextransulfatnatrium (DSS), en substans som tillsätts i djurens dricksvatten och som bryter ner tarmens slemhinna och därmed försämrar skyddsbarriären. En vanlig biverkan vid DSS inducerad kolit är att många av djuren drabbas av diarréer och viktminskning.
Med hjälp av ett in vivo-konfokalmikroskop studerades interaktion mellan pre- och probiotika och cellerna i tarmen på möss vars immun-, blod- och epitelceller gjorts fluorescerande genom genmodifiering.
I godkännandet ingick flera olika delstudier med flera åtgärder som kunde kombineras på olika sätt, men alla delstudier utfördes inte. De delstudier som utfördes var:
Studier av barriärfunktion i mus. Här jämfördes en grupp friska kontrollmöss med möss som behandlats med DSS för att inducera kolit och som antingen lämnats utan behandling eller behandlats med antiinflammatoriska läkemedel eller probiotika varefter de antingen avlivades för vävnadsanalyser eller sövdes för in vivo-mikroskopi följt av avlivning under den inducerade narkosen.
Inducering av adenom. Adenomen (tarmtumörerna) inducerades genom en injektion av axozimetan i bukhålan. Därefter administrerades DSS via vatten under 6-7 dagar. Denna behandling upprepades 3 gånger med 2 veckors mellanrum. Möss med adenom och DSS-inducerad kolit och friska kontrolldjur antingen avlivades för vävnadsanalyser eller sövdes och undersöktes med in vivo-mikroskopi.
Uppgifter som enligt beslut av den regionala djurförsöksetiska nämnden ska beaktas/besvaras vid utvärderingen av djurförsök i efterhand.
- Hur många möss genomgick maximalt antal åtgärder enligt flödesschema 1, 2 och 3?
Svar: Inga möss har genomgått maximalt antal åtgärder enligt något av dessa scheman. - Hur många djur fick mer än 10% viktnedgång?
Svar: Av dessa uppnådde 7 möss 25% viktminskning, samtliga på sista dagen (experimentsdagen), och samtliga 7 avlivades då. - Hur många möss fick tarmblödningar?
Svar: Inga djur avlivades på grund av tarmblödning. De flesta djur som har används var vildtypsmöss, dvs. var inte genmodifierade, men de genmodifierade mössen som användes blev inte sjukare än vildtypsmössen. - Hur länge hade djuren tarmblödningar innan de togs ut försök?
Svar: 1-5 dagar, majoriteten under 3 dagar
Antal sökta djur och antal använda djur
Det djurförsöksetiska godkännandet medgav användning av 3000 möss. Av dessa användas 267 i försök medan 20 var avelsdjur som inte användas i själva försöket.
Bedömning av svårhetsgrad
I grundansökan föreslog försöksledaren avsevärd svårhetsgrad, vilket fastställdes av den djurförsöksetiska nämnden. Av de 267 djuren som användes i försök bedömdes 71 ha uppnått avsevärd svårhetsgrad, utifrån en viktnedgång på minst 10 % eller andra faktorer. Alla djur som behandlades med DSS klassificerades som avsevärd svårhetsgrad.
107 bedömdes ha uppnått måttlig svårhetsgrad, medan 60 användes i terminala och 29 i terminal-organ försök.
6 djur avlivades p.g.a. uppnådd avbrytningspunkt. Det skedde under de senare dagarna av DSS-behandling, och djuren var då stillasittande, hade ”burrig” päls (piloerektion) och satt ihopkrupna.
Måluppfyllelse
Målen har delvis uppnåtts, men alla delstudier utfördes inte p.g.a. brist på tid och resurser. De studier som utförts har resulterat i en publicerad artikel och en doktorsavhandling.
Resultaten visade att en oral behandling med CXCL12-producerande L. reuteri R2LC (genetiskt modifierad mjölksyrabakterie) effektivt lindrar kolit, främjar mukosal läkning och uppvisar en gynnsam säkerhetsprofil. Denna behandling planeras nu att testas i patienter.
Forskargruppen har också identifierat målproteiner för framtida studier av icke-invasiv diagnostik av inflammatorisk tarmsjukdom (IBD).
3R
Inga 3R-relaterade lärdomar rapporterades.
Övriga kommentarer
-
Etablerad rapportstandard
PREPARE planering | ARRIVE publikation | Annan | Nej |
|---|---|---|---|
X | X |
|
|