Generell information

Epilepsianfall med kramper är ett relativt vanligt och starkt handikappande kliniskt tillstånd. I många fall är epilepsianfallen terapiresistenta och leder då till tilltagande kognitiv svikt och neuropsykiatriska problem hos patienterna. Den vanligaste orsaken till epilepsianfall hos barn är missbildningar i hjärnan och vanligast är s.k. fokal kortikal dysplasi (FCD) som kan ha ett flertal underliggande orsaker. Flera olika muterade gener som orsakar FCD har identifierats. Vid FCD är antalet inhibitoriska GABAerga interneuron (GABA är gamma-aminosmörsyra, en starkt inhibitorisk neurotransmittor) ofta färre vilken skulle kunna orsaka den okontrollerade aktivitetsökning i hjärnan som orsakar epilepsianfallen. I denna ansökan använder försöksledaren en knockoutmusmodell för faktorn Cntnap2, eller contactin-associated protein 2, som uppvisar en åldersberoende och stegrande handlingsberoende frekvens av epilepsianfall. Tanken är sedan att med genetiska vektorer som kodar för olika proteiner, eller med stamcellterapier (humana stamcell-deriverade GABA-producerande interneuron användes) generera en ökad GABA produktion i dessa möss och därmed minska de återkommande epilepsianfallen.

Antal sökta djur och antal använda djur

Försöksledaren ansökte om 900 djur varav 410 djur användes i försök.

Bedömning av svårhetsgrad

73 djur uppnådde avsevärd svårhetsgrad, 267 måttlig svårhetsgrad och 70 djur var för terminal/organskörd. Den regionala djurförsöksetiska nämnden krävde att djurens långa ensamhållning skulle utvärderas mot kortare ensamhållning. Detta var dock ej möjligt då endast kortare ensamhållning, upp till 2 veckor, genomfördes.

Måluppfyllelse

Försöksledaren anger för de 73 djur som genomgick celltransplantation, ensamhållning, beteendestudie, och EEG monitorering, sågs en förvärrad utveckling av epilepsianfallen, tvärt emot arbetshypotesen.

3R

Inga 3R resultat redovisas.

Övriga kommentarer

-

Etablerad rapportstandard