Generell information

Möss har i detta försök använts i syfte att söka ny kunskap om virus i riskklass 3 och 4, för att utveckla och testa nya vaccin- och antivirala läkemedelskandidater samt att producera antikroppar och antigener för diagnostik och forskning. Forskargruppens fokus är virus för vilka det idag saknas vaccin och antivirala läkemedel.

Virus i riskklass 3 och 4 är virus som kan orsaka svår sjukdom och ibland död hos människa. Exempel på sådana virussjukdomar är Ebola, Krim-Kongo Blödarfeber, Rift Valley feber och Lassafeber (virus inom familjerna Arena-, Bunya-, Corona-, Filo-, Flavi-, Orthomyxo-, Orthopox- and Paramyxoviridae).

Eftersom vissa av de virus som studerades, inte orsakar sjukdom hos vildtypsmöss användes även genmodifierade möss. Patogenicitet och immunsvar efter infektion har studerats, liksom immunsvar vid användning av olika vaccinkandidater.

I ett tilläggstillstånd har fler genmodifierade musstammar lagts till och i ytterligare ett tilläggstillstånd gavs möjlighet att använda elektroporering vid intramuskulära injektioner för att öka effekten vid vaccination samtidigt som vaccinvolymerna kan minskas. Elektorporering vid intradermala injektioner, i samma syfte, ingick i det ursprungliga tillståndet.

Vaccination skedde maximalt 4 gånger per mus med minst en vecka mellan doserna, i studier som pågick i upp till 26 veckor. Behandling med antivirala substanser skedde högst 1 gång/dag i en vecka, och behandling med immunmodifierande substanser högst 1 gång/dag i högst 2 veckor. Vid infektion följdes djuren i upp till 4 veckor innan de avlivades.

Regionala nämnden beslutade att följande skulle utvärderas i efterhand: ”antal djur, samt andel av djur i experimentet som hittades döda till följd av försök eller var tvungna att tas ur försök p.g.a. uppnådd avbrytningspunkt och på vilka parametrar.” Försöksledaren uppger att 17 av 532 djur (ca 3 %) hittades döda.

Avbrytningspunkten tillämpades på 177 djur som alla infekterats med dödligt virus och blivit sjuka och med utslag på flera kriterier såsom allmäntillstånd, rörelse och kroppshållning, piloerektion, ögon samt hull och vikt. Beroende på vilket virus som djuren infekterades med uppnåddes avbrytningspunkten 3-7 dagar efter infektion.

Antal sökta djur och antal använda djur

Tillstånd gavs att använda 750 djur. 532 möss användes.

Bedömning av svårhetsgrad

Både försöksledaren och den regionala djurförsöksetiska nämnden ansåg att försöket var av avsevärd svårhetsgrad, eftersom de studerade virusstammarna kunde orsaka svår sjukdom, särskilt hos genmodifierade möss.

Försöksledaren rapporterar att 194 djur uppnådde avsevärd svårhetsgrad, 92 uppnådde måttlig och 204 djur uppnådde ringa svårhetsgrad, medan 6 användes i terminala studier. Ingen signifikant skillnad i svårhetsgrad kunde ses mellan olika stammar. Att inte fler möss uppnådde avsevärd svårhetsgrad beror på att vaccinkandidaterna som testades gav ett skydd mot infektion.

Måluppfyllelse

Målet har uppfyllts och flera artiklar har publicerats.

I studien identifierades en cell-receptor som Krim-Kongo blödarfebervirus använder sig av för att ta sig in i celler för att initiera infektion. Detta kan leda till utveckling av behandlingar/terapier för denna virussjukdom.

Vaccinkadidater baserade på olika vaccinplattformar och för flera olika virus, inklusive de som orsakar Covid-19, Krim-Kongo blödarfeber, Marburg, Lassafeber samt Ebola, togs fram och testades i studien, med varierande resultat. Tre vaccin: ett SARS-CoV-2 vaccin, ett DNA-baserat vaccin mot Krim-Kongo blödarfeber och ett vaccin mot Ebola Zaire och Ebola Sudan-virus har gått vidare till kliniska studier.

3R

Av ansökan framgick att antalet djur som planerades att användas har kunnat minskas med 25 % jämfört med tidigare studier, eftersom vaccin- och läkemedelssubstanser optimeras genom tester i cellmodeller innan djurstudierna.

Intramuskulär injektion med efterföljande elektroporering där nålen och elektroderna sitter i samma instrument, vilket gör att immuniseringen går snabbare än tidigare. Tiden då mössen är sövda och hanteras förkortas därmed och elektroporeringen sker precis där injektionen gjordes. Samma typ av instrument kan användas på olika djurslag och även på människa, vilket gör att jämförelser av ett vaccins effektivitet mellan olika studier/djurmodeller blir mer korrekt.

Användningen av denna injiceringsmetod finns dokumenterad och har delats externt och används även i kliniska studier.

Övriga kommentarer

-

Etablerad rapportstandard