Generell information

Multiple skleros (MS) är en av de vanligaste formerna av neurologiskt funktionshinder hos unga vuxna med ett typiskt insjuknande under ung vuxen ålder. Förekomst av MS i Skandinavien är bland de högsta i världen där ca 1 av 1000 personer utvecklar MS. De flesta som drabbas av MS kommer att utveckla varaktig fysiskt funktionshinder inom 15 år efter diagnos. Behandlingen består idag av antiinflammatoriska läkemedel, men det finns inget botemedel mot MS.

I ett relativt nyupptäckt cirkulationssystem i hjärnan, kallat det glialymfatiska systemet, eller det glymfatiska systemet cirkulerar cerebrospinalvätska genom perivaskulära vägar i hjärnan och rensar ut substanser. De lösta ämnena rensas sedan ut i lymfkärl och lymfkörtlar, vilket kopplar det glymfatiska systemet till immunsystemet [här uteslutet]. Det finns preliminärdata från USA som visar att det glymfatiska systemet påverkar utvecklingen av en väl fastställd djurmodell för MS (EAE, Eexperimental Autoimmuna Encephalomyelitis). Blockering av det glymfatiska systemet i den tidiga EAE sjukdomsfasen har fördelaktiga effekter hos möss. Normalt verkar det glymfatiska systemet ha positiv påverkan, men MS är en autoimmun sjukdom som orsakas av immunsystemet, vilket det glymfatiska systemet är direkt kopplat till.

Genom att testa olika farmakologiskt aktiva substanser för att påverka fysiologiska faktorer, cerebrospinalvätskeproduktion, eller nervcellsreceptorer ville man identifiera fysiologiska parametrar eller receptorer som påverkar det glymfatiska systemets funktion vilket skulle kunna leda fram till potentiella läkemedelskandidater för behandling av många neurologiska sjukdomar, inklusive MS.

Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan det glymfatiska systemet, cerebrospinalvätskerörelser i EAE-modellen av MS hos möss.

Antal sökta djur och antal använda djur

Tillståndet omfattade total 3000 djur (mus), men bara 213 djur användes i studierna.

Bedömning av svårhetsgrad

Försöksledaren klassade ansökan som avsevärd svårhetsgrad och detta fastställdes av den regionala nämnden.

Tillståndet omfattade total 3000 djur (mus), men bara 213 djur avvändes i studierna.

Den retrospektiva svårhetsgraden fördelades enligt följande:

• Terminal organ, 5 djur
• Terminal, 20 djur
• Måttlig svårhet, 80 djur
• Avsevärd svårhet, 108 djur (De djur som retrospektivt klassades som avsevärd svårhet vara från EAE modellen eftersom några möss blir mycket påverkade i sin mobilitet och kräver daglig observation.)

Avbrytningspunkterna var detaljerade:

• EAE möss med viktminskning som överskrider 20% (jämfört med initalvikt) under 3 efterföljande dagar
• EAE möss som visar förlamning i ett av frambenen
• Djur som uppvisar kyfotisk ställning och/eller har vätskande sår som inte uppvisar förbättring inom 3 dagar
• Djur som uppvisar piloerektion, som inte förekommer under dag 0-6 till följd av pertussis toxin-injektion eller under den förväntade toppen av sjukdomen, som vanligtvis uppkommer dag 10-15
• Uttorkade möss som inte kommer att återhämta sig efter 3 dagars vätskeinjektion
• Möss som förlorar 15% eller mer i vikt (jämfört med dess initialvikt) första dagen efter operationen eller 20% (jämfört med dess initialvikt) under den första postoperativa veckan
• Möss som uppvisar kramper, andningssvårigheter (otroligt sällsynt men teoretiskt möjligt) eller peritonit (indikeras av en spänd buk) under dag 1 och 2 efter operationen
• Djur som uppvisar kyfotisk ställning och/eller har vätskande sår som inte uppvisar förbättring inom 2 dagar

Mössen observeras i samband med alla ingrepp och vid onormala reaktioner sätts lämpliga åtgärder in. Om eventuella postoperativa komplikationer bedöms vara obotliga och medföra lidande, avlivas djuren.
Inga djur har tagits ut ur studierna på grund av de uppställda avbrytningspunkterna.

Den regionala nämnden ville specifikt ha en utvärdering i efterhand av följande:

• Hur många av djuren blir förlamade i studien efter en vecka?
  Svar: inga djur blev förlamade inom en vecka eftersom sjukdomsförloppet var långsammare.
• Hur många har bestående förlamning i bakkropp?
  Svar: alla djuren hade bestående förlamning i bakbenen eller problem med att gå. I denna modell tillfrisknar mössen inte helt efter det första akuta sjukdomsutbrottet. Totalt 108 möss.
• Hur stor förbättring blir det efter induktion och behandling? Till exempel hur många blir symptomfria (vad gäller förlamning enligt skala)
  Svar: Studien var framför allt inriktad på det glymfatiska systemet, likvor-vätskerörelser, imaging, och det första stället där immunceller kommer in från periferin. Man provade en behandling som enligt publicerad forskning verkade lovande, man fick dock ingen effekt av denna behandling.
• Hur många får bibehållna problem i svans?
  Svar: alla 108 EAE möss som utvecklade symptom hade bibehållna problem i svans av olika svårhetsgrad. Tidigare erfarenhet från studier i USA var liknande.
• Hur många av djuren når viktreduktionen i avbrytningskriterierna (20% i 3 dagar)?
  Svar: inga möss nådde denna avbrytningspunkt. Detta visar att dosen av immuniseringen är rätt och att vården av mössen har varit tillräcklig.

Måluppfyllelse

Försöksledaren anger att man delvis uppfyllt de uppställda målen. I en publicerad artikel beskriver man att ryggmärgen hade lägre syremättnad och lägre hemoglobinkoncentration i EAE inducerade möss jämfört med friska möss. Detta visar på en ny aspekt av neuroinflammatorisk patologi och avslöjar en betydande grad av hypoxi i EAE modellen in vivo som åtföljs av förändringar i spinal vaskulär perfusion. Möjligtvis ger inflammationen hypoxi och att denna hypoxi ytterligare förvärrar inflammationen. Kanske kan inflammationen minskas med syrebehandling.

3R

Inga 3R aspekter lyfts fram. Man anger att det p.g.a. komplexiteten av det glymfatiska systemet och det faktum att detta är ett relativt nyupptäckt system inte går att ersätta med andra djurfria modeller.

Övriga kommentarer

-

Etablerad rapportstandard