Generell information

Provfiske bedrivs för att uppskatta förekomsten av olika fiskarter och i vilka mängder dessa finns i olika typer av vattensystem (hav, sjöar och vattendrag). Detta utförs för miljö- och resursövervakning samt fiskevård av bestånd. Resultaten av undersökningarna rapporteras till olika myndigheter, bland annat Havs- och Vattenmyndigheten (HaV) och ska utgöra underlag till förbättrad och ekosystembaserad fiskförvaltning.
Ytvattendirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG) styr arbetet och all data som samlas in under elfiske rapporteras till den nationella databasen SERS (Elfiskeregistret). All data som samlas in i vid nätprovfiske och trålning rapporteras till databaser NORS (sjöprovfiskedatabasen).

Forskningen har ett antal delmål:
Att få en bild av hur fisksamhällena ser ut i olika sjöar och vattendrag för att få kunskap om art- och storlekssammansättning, olika arters åldersstruktur och tillväxt. Detta ger underlag för att kunna bedöma den ekologiska statusen i sjöar eller vattendrag. Man får också information om miljön i det omgivande vattnet, tillrinnande vatten, bottensediment och det terrestra närområdet. Upprepande av provfisken med samma metod i samma vatten ger även en uppfattning om förändringar i fisksamhället över tid. Resultaten kan sedan kopplas till eventuella förändringar i fångst, livsmiljö och klimat.

Man kvantifierar vattenkraftsproduktionens påverkan på fiskars habitat i älvar och deras biflöden genom bedömning av fiskbiodiversitet i områden med olika påverkansnivå, samt identifierar lämpliga naturvårdsåtgärder som optimerar naturvärde i älvar och elproduktion från vattenkraft (projekt: ECOHAB).

Uppföljning av olika åtgärder som utförs av Institutionen för akvatiska resurser vid SLU eller andra aktörer. Det vanligaste är uppföljning av kalkningsprojekt.

I de stora sjöarna (Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland) har staten ett direkt ansvar för att fiskresurserna nyttjas på ett hållbart sätt. Institutionen för akvatiska resurser vid SLU har av HaV fått i uppdrag att genomföra ett övergripande övervakningsprogram i dessa fem sjöar

(Hjälmaren dock inte årligen och Storsjön i Jämtland kanske endast en gång per decennium) för att skaffa information om artsammansättning, beståndsstorlek och om rekryteringen - allt detta för att kunna göra prognoser för miljö och fiske (yrkes-, fritids- och husbehovsfiske).

Det etiska godkännandet inkluderade även utbildning av ny personal för att de skall behärska de olika provfiskemetoderna.
Den praktiska träningen sker på två olika sätt:

1. genom att anordna speciella kurstillfällen där träningen sker, eller
2. att studenten följer med på ett provfiske och introduceras och tränas i de praktiska delarna av erfaren personal.

Antal sökta djur och antal använda djur

Total omfattade det etiska godkännandet 1 281 000 djur, dessa fördelades på de olika fångstmetoderna enligt nedan:

Totalt användes 927 055 djur fördelat enligt nedan:

Svårhetsgraden för djuren fördelades enligt nedan:

Bedömning av svårhetsgrad

Försöksledaren angav måttlig svårhetsgrad i ansökan men den regionala nämnden fastställde att svårhetsgraden skulle vara avsevärd då många av djuren kommer skadas och/eller självdö under provfisket. Under godkännandets giltighetstid beslutade Jordbruksverket att nätfiske kan klassas som ”avsevärd svårhetsgrad” (Jordbruksverkets diarienummer [här uteslutet]).

Provfiske med trål eller nät är generellt dödliga metoder som det inte går att tillämpa avbrytningspunkter för utan enbart en slutpunkt, som är när trålarna och näten tas upp.
Vid elfiske eller fiske med ryssjor dör fiskarna normal inte. Slutpunkten är när fiskarna identifierats, räknats och eventuella biometriska mätningar gjorts. Dessa fiskar kan potentiellt sättas ut, men man bedömer om de skadats eller är kraftigt påverkade och då istället skall avlivas. Försöksledaren uppger att endast ett fåtal av de fiskar som tagits upp med hjälp av elfiske var så skadade att de avlivades, de flesta kunde återsättas efter artbestämning och biometriska mätningar.

Den regionala nämnden ville specifikt ha en utvärdering av följande:

Är det möjligt att förkorta den tid som nät, tinor, burar, mjärdar och andra fällor har legat i vattnet innan vittjning?

Svar från försöksledaren var att en minskning av nätinsats, kortare tider för tråldrag och kortare tid i vattnet istället riskerar att insamlade data och prover blir otillräckligt för att kunna genomföra tillförlitliga analyser.

Hur många fiskar som har kvävts eller avlidit innan avlivning eller avbrytning kunnat genomföras, för respektive fångstmetod.

Vi har inte lyckats nå försöksledaren eller den person hon hänvisar till då hon tydligen är tjänstledig. Frågan från nämnden är underligt formulerad och i stort sett omöjlig att besvara. Det går inte att tillämpa avbrytningspunkter i provfiskeverksamhet då man först vid slutpunkten vet djurens status. Hur man skall kunna skilja på de djur som kvävts (=döda) eller avlidit (=döda) är svårt att förstå.

Måluppfyllelse

Resultaten från insamling och provtagning utgör idag vetenskapliga förvaltningsunderlag för rådgivning och rapportering med anknytning till fiske- och miljöfrågor internationellt inom EU, Helcom, Ospar och Ices, AMAP (Arctic Monitoring and Assessment Programme) och nationellt gentemot Regeringskansliet, Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket, länsstyrelser, vattenvårdsförbund, kommuner och allmänhet. Resultaten publiceras i olika sammanhang, t.ex. på webbportalen Fiskbarometern.se, inom serierna Aqua reports och Aqua notes vid SLU, som faktablad på SLU:s hemsida eller i vetenskapliga tidskrifter. Resultaten lagras även i nationella (NORS, SERS) och internationella (Ices, RDBES) databaser och tillgängliggörs därigenom för förvaltnings- och forskningsändamål samt gör data tillgängliga för allmänheten.

3R

Det finns inga bra metoder som kan ersätta trålning, nätfiske, elfiske eller fångst med ryssjor. Utveckling pågår med tester och validering av olika metoder, se Aqua reports [här uteslutet] och HaVs rapport [här uteslutet].

Hydroakustiska undersökningar kan i vissa fall användas för uppskattning av mängden fisk (i vissa fall även artbestämning) men, metoden fungerar dåligt i grunda sjöar och sjöars strandnära miljöer. Där används företrädesvis nätfiske. Hydroakustiska undersökningar ger i dagsläget inte information om storlek, ålder och art på den registrerade fisken.

Övriga kommentarer

Regelverk som styr verksamheten:

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (vattendirektivet)
• Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och habitatdirektivet).
• Gemensamma fiskeripolitiken (Common fisheries policy), vilken inkluderar EU:s datainsamlingsprogram (Data Collection Framework, DCF), EU-förordning nr (1143/2014) om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter.
• Havs- och vattenmyndigheten, EU (DCF), och Internationella havsforskningsrådet, (Ices) ger uppdrag för datainsamling som krävs för att uppfylla Sveriges ansvar bland annat kopplat till EU:s datainsamlingsprogram och Ices.

Etablerad rapportstandard