Artros (även kallat osteoartrit) som ger ledsmärta på grund av ledförslitning, och ledinflammation är ett stort problem i Sverige och globalt. Bara i Sverige genomförs årligen ca 10 000 knä- och höft-protesoperationer i syfte att häva smärtan och öka mobiliteten.

Man kan använda smärtstillande behandling men den är inte alltid tillräcklig och kan vara förenad med biverkningar då man måste använda preparaten under en längre tid. Kronisk smärta är därför ett växande hälsoproblem som är förenat med kraftigt sänkt livskvalitet och avsevärt lidande för den enskilde och omfattande kostnader för samhället. Forskargruppen har som mål att öka kunskaper om mekanismerna bakom långvarig ledsmärtan och inflammatoriskt driven smärta och att detta skall kunna leda fram till utvecklingen av nya behandlingsstrategier. Men samtidigt behövs en djurmodell som efterliknar det humana tillståndet vid dessa sjukdomar. Gruppen valde att använda en modell som kallas ligamenttranssektion (LT) då samarbetspartners på Karolinska Institutet använder denna musmodell och anser att den genererar humanrelevanta data med avseende på ledpatologi. Man ville i denna modell studera om mössen utvecklade smärtlikt beteende och om så är fallet, cellulära och molekylära orsaker till detta.

Man ville även jämföra LT-modellen med andra modeller som används för att studera ledinflammation i en led och inflammation i mjukvävnad som induceras via ett

kirurgiskt snitt, samt undersöka om autoimmunitet kan öka smärtkänsligheten i samband med en ledskada eller inflammation.

Antal sökta djur och antal använda djur

Tillståndet omfattade 1600 möss fördelade på olika stammar. Man har under försöken använt total 1200 djur.

Bedömning av svårhetsgrad

Man har använt 10 olika stammar och fördelningen total är: 163 djur användes i terminala organstudier, 53 i terminala försök, 269 uppnådda ringa svårhetsgrad, 110 måttlig och 605 avsevärd svårhetsgrad.

Försök där mössen injicerades med antikroppar som renats fram från patienter med fibromyalgi eller andra antikroppar klassas i graden avsevärd svårhetsgrad men både försöksledare och veterinärerna har observerat att dessa försök kanske skulle klassas som måttlig svårhetsgrad då djuren allmäntillstånd inte påverkats men de har fått sänkta smärttrösklar och därmed har den retrospektiva bedömningen ändå blivit avsevärd svårhetsgrad.

Inga av djuren uppnådde de uppsatta avbrytningspunkterna.

Slutpunkten var satt till 20 veckor efter LT och 4 veckor efter induktion av monoartrit eller kirurgiskt inducerad inflammation.

Måluppfyllelse

Försöksledaren anger att man uppnått de angivna målen. Man har kunnat visa att antikroppar från fibromyalgipatienter men inte antikroppar från friska individer överför vissa symptom bland annat ökad känslighet för tryck och kyla men också morfologiska förändringar av nerver som liknar det man ser hos humana patienter. Försöksledaren talar om autoantikroppar från patienter med fibromyalgi men förklarar inte vilka AK som är kontroll-AK.

Man har visat att om man skär av främre korsbandet utvecklar mössen artrosliknande förändringar i knäleden men det gav inte upphov till tillräckligt stora förändringar för att vara en användbar metod. Däremot får man en reproducerbar modell vid injektion med complete Freund's adjuvant (CFA) direkt i lederna och man har även visat på effekter av injektion av antikroppar i ankelleden.

Resultaten har lagt grunden till val av sjukdomsmodell vilket är underligt då modellen valdes på grund av att kollegor på KI använde modellen?

Totalt har man publicerat fyra artiklar i internationella tidskrifter och anger att man har material till ytterligare tre artiklar.

Artikeln [här uteslutet] verkar vara gjort under ett annat etiskt tillstånd [här uteslutet].

3R

Forskargruppen lyfter fram användningen av viktfördelning och gånganalys som analysmetoder för smärtrelaterade förändringar i beteende. Enligt försöksledaren kräver dessa tester kortare separering från burpartners och är baserade på spontant beteende snarare än ”provocerade” reaktioner och kan vara känsligare för smärtrelaterade förändringar i djupa strukturer men metoden har även sina begränsningar.

Man upptäckte att en mer komplex berikning minskade aggressionen mellan hanmöss och de verkade även lugnare under beteende testen.

Burbyten nära inpå tester ger större variation i resultaten och driver upp antalet djur, det verkar också bättre om de som utför försöken även gör burbytena.

Övriga kommentarer

Försöksledaren skriver att de letar efter en djurmodell men det handlar bara om olika stammar av möss, totalt har man använt 10 olika stammar. Egentligen har man studerat en artrosmodell (ligament transsection (LT)) i olika musstammar.

Försöksledaren anger två mål

1. identifiera vilken djurmodell som visar störst likhet med det humana tillståndet av knäartros och
2. ii) undersöka cellulära och molekylära mekanismer som ligger bakom smärtproblematiken vid artros.

Men senare i texten anges att man valde en specifik ´modell på grund av att kollegor använde denna och att den anses vara relevant för humanpatologin så första målet faller bort.

Istället har fokus varit på att studera om möss som utsätts för LT-modellen utvecklar smärtlikt beteende och om så var fallet vilka är de cellulära och molekylära orsakerna till detta.

Man anger att valet av djurart var optimalt, men har man provat om någon annan art möjligtvis skulle vara bättre?

I ansökan låg tyngdpunkten på artros med en musmodell som utvecklats av [här uteslutet]. Försöksledaren ansåg dock att den inte var nämnvärt bättre än tidigare artrosmodell som forskargruppen använt.

Studierna tycks ha fått ett annat fokus och man har studerat antikroppar från fibromyalgipatienter och autoantikroppars möjliga påverkan på sänkt smärttröskel.

Måluppfyllelsen kan knappast vara 100% då man kommit in på annat spår även om de resultaten naturligtvis kan vara viktiga.