Syftet var att förstå hur naturliga populationer är evolutionärt anpassade till fysiologiskt utmanande (”stressiga”) miljöer. Yngel av åkergroda (Rana arvalis) från flera vilda populationer, som hade tidigare bevisats att ha anpassat sig till sura eller pH neutrala miljöer (lekdammar) i flera karaktärsdrag (bl.a. morfologi och tillväxt/utvecklingshastighet), användes. Forskning ska bidra till artskydd genom att öka informationen om huruvida olika populationer inom en art är genetiskt anpassade till lokala förhållanden.

Studien baserade sig mest på laboratorieförsök där flera karaktärsdrag, bl.a. mängd kortikosteron i alla vävnader samt mängden kortikosteron djuren överför i vatten, jämfördes i studier med grodyngel från olika populationer under standardiserade förhållanden. Ett mesokosmförsök genomfördes utomhus för att undersöka anpassning i mer ekologiskt relevanta miljöer. En mesokosm är en behållare med vatten som rymmer stora delar av ett ekosystem och där forskaren kan variera olika faktorer.

Djuren utsattes för samma stressfaktorer som man kan se i deras naturliga miljö, med tillägg av den stress som hanteringen innebar.

Delar av studien, bl.a. de delar som förutsågs kunna leda till avsevärd svårhetsgrad, kunde inte utföras. I en delstudie var ynglen för små för att ta prover, och avlivades i stället. Studier av kombinerad stress från pH och parasiter gick inte att genomföra då de inte fick tag på parasiter (snäckor som var mellanvärd).

Regionala nämnden önskade att följande 3 punkter utvärderades i efterhand:

1. Hur många individer uppnådde avbrytningstidpunkten i varje enskild försöksgrupp?
2. Hur många individer dog i varje enskild försöksgrupp? Av vilken anledning dog de?
3. Lyckades ni verifiera den nya metoden för mätning av kortikosteronhalter i vatten så att den ersatte den gamla? Utveckla.

Försöksledarens (FL) rapporterade följande avseende fråga 1 och 2:
Yngel avlivades i förhand då de inte utvecklade sig inte normalt (simmade i cirklar, hade böjd ryggrad eller deras utveckling och tillväxt hade stannat). Detta var förväntat: det finns alltid individer som har problem med utveckling och tillväxt, enligt FL troligen p.g.a. genetiska fel och annat som inte har med försöket att göra.

Av 2330 yngel i labförsök III och IV, avlivades 19 p.g.a. avbrytningspunkten nåddes.
16 ytterligare individer hittades döda under försöken, fördelat enligt följande:

I labbförsök III avlivades 7 individer i pH 4 och 11 individer i pH 7.5 p.g.a. problem med utveckling eller tillväxt. 14 individer hittades döda i pH 4 och 2 individer döda i pH 7.5.
3 av dem var i predatorluktbehandling och 8 i kontrollbehandling. Av individer som hittades döda var 6 i predatorbehandling och 3 i kontrollbehandling.

I labbförsök IV avlivades en individ i kontrollbehandlingen i pH 7. Inga individer hittades döda.

I mesokosmförsöket avlivades inga larver p.g.a. uppnådd avbrytningspunkt. Överlevnad från smålarver i början av försöket till metamorfoserande larver i slutet av experimentet var 85.9 %. 132 larver kunde inte hittas när försöket avslutades. Överlevnad var lägre (77.5 %) i låg pH behandling än i hög pH (94.2 %). Skillnaden orsakades främst av insektpredatorer som av misstag kunde kolonisera naturlig växtlighet som tillhörde behandlingen. Predatorer togs bort så fort som möjligt. En annan trolig bidragande orsak till mortalitet var mycket höga temperaturer i slutet av experimentet (max. lufttemperatur var över 30 grader för flera dagar i rad med vattentemperaturer över 25 grader). Inga larver avlivades p.g.a. att avbrytningspunkten nåddes.

FL rapporterade följande avseende fråga 3:
Kortikosteronnivåer kan mätas från vattnet utan att behöva avliva ynglen, så länge det finns en bra referens för basnivå. Det är viktigt att mäta ”bakgrund” kortikosteron– dvs. kortikosteron i kontrolvattnet i varje fas av experimentet. Detta kommer också att inkluderas i metodartikeln.

Antal sökta djur och antal använda djur

Tillstånd fanns att använda 9400 yngel.
Totalt användes 3 723 djur.

660 larver skulle samlas in, men bara 193 samlades in och avlivades på plats.

4 680 skulle användas i labbförsök. 2 330 användes:
0 djur i Labbförsök I och II (utfördes inte av logistiska skäl).
2 054 användes i Försök III (effekter av pH och predatorer)
276 användes i Försök IV (kortikosteronmanipulering)

4000 djur planerades att användas i Mesokosmförsök. 1 200 djur kom att användas i denna del av studien.

Bedömning av svårhetsgrad

193 yngel som avlivades vid infångandet bedömdes ha utsatts för ringa lidande.

3 530 djur ansågs ha utsatts för måttligt lidande. Av dessa har 16 hittats döda, utan förklaring. Dessa ska enligt gällande regelverk bedömas ha varit utsatta för avsevärt lidande.

Ett delmoment i studien var att ta plasmaprover från yngel, men de var för små för att få tillräckligt med plasma för att utföra de tester som planerades. Istället avlivades ynglen och helt-yngel (whole-body) prover togs för kortikosteron. Denna del av studien ledde därmed till ringa svårhetsgrad, medan det tänkta ingreppet (som inte utfördes) bedömdes kunna resultera i avsevärd svårhetsgrad.

Måluppfyllelse

Enligt FL har studien uppnått sitt syfte till den del som kunde utföras. Resultat har kommunicerats till andra forskare och kommer att publiceras.

3R

FL menar att i framtiden kan mätning av kortikosteron från yngel i vattnet användas så att det är möjligt att mäta samma individ i flera gånger t.ex. under larvutvecklingen. Eftersom metoden inte var etablerat i 2018, mätte olika individer med helyngelmetoden vid olika stadier (G32, G38 och G42) i studien, i stället för att mäta samma individ upprepade gånger under de tre stadier (vilket hade minskat antalet yngel med 67 %).

Övriga kommentarer