Generell information

Ett problem med många terapeutiska läkemedel är svårigheten att nå till målvävnad och målceller i hög koncentration. Ett sätt att förbättra överföringen är att koppla de terapeutiska molekylerna till nanopartiklar.
Dessa kan användas för att leverera läkemedel mer precist till inflammationsställen, vilket minskar biverkningar och kräver lägre doser, med potential att behandla sjukdomar som artros, inflammatoriska tarmsjukdomar (IBD) och hjärnsjukdomar genom målstyrd frisättning och bättre upptag, exempelvis genom att skydda biologiska läkemedel i tablettform eller levereras via neurala implantat. Forskningen fokuserar på att designa partiklar som kontrollerat frisätter antiinflammatoriska medel och använder immunsystemet för att hitta rätt måltavla, men även på partiklarnas säkerhet och immunogenicitet.

Extracellulära vesiklar är en typ av nanopartiklar som utsöndras naturligt från celler och fungerar som en naturlig vektor som transporterar proteiner, lipider och genmaterial mellan kroppens celler. Forskarlaget har tidigare använt extracellulära vesiklar och peptider (en annan typ av nanopartiklar) för att försöka öka överföringen och aktiviteten av bl.a. genterapeutiska molekyler. Tidigare studier har fokuserat på: systemisk inflammation, inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) och experimentell encefalopati (EAE). Man ville fortsätta dessa studier med olika typer av antiinflammatoriska nanopartiklar som bär på terapeutiska molekyler. Målet var att få fram en behandlingsstrategi som ska kunna tillämpas vid inflammatoriska tillstånd.

Uppgifter som enligt beslut av den regionala djurförsöksetiska nämnden ska beaktas/besvaras vid utvärderingen av djurförsök i efterhand.

Den regionala nämnden angav inga specifika saker som de vill ha en djupare analys av.

Antal sökta djur och antal använda djur

Tillståndet omfattade totalt 5760 möss fördelade på tre undergrupper:

• Systemisk inflammation: 2400,
• Trinitrobenzene sulfonic acid inflammatorisk tarmsjukdom (TNBS-IBD): 2400
• Experimentell autoimmun encefalomyelit (EAE): 960

Totalt användes 1298 möss, dessa fördelades enligt följande:

• Terminal organ, 60
• Ringa svårhet, 42
• Måttlig svårhet, 855
• Avsevärd svårhet, 341

Den retrospektiva bedömningen baseras på beskrivningen i tillståndet där enbart EAE modellen ansågs leda till avsevärd svårhet, men där vissa kontrollmöss klassats lägre.

Bedömning av svårhetsgrad

Både försöksledaren och den regionala nämnden klassade ansökan i graden avsevärd svårhet.

Avbrytningspunkterna var specifika för de tre undergrupperna; Systemisk inflammation (enligt KI:s bedömningsmall), TNBS-IBD (enligt KI:s bedömningsmall), och EAE (enligt KI:s bedömningsmall och EAE poängsystem). Var och en av grupperna är indelade i tre åtgärder; induktion av systemisk inflammation, behandling av systemisk inflammation, utvärdering av behandling vid systemisk inflammation.

Försöksledaren anger att man uppnått avbrytningspunkterna i 35% av försöken. Merparten var på grund av viktminskning samt en mindre del p.g.a. neurologiska skador (detta var ett förväntat utfall).

Måluppfyllelse

Försöksledaren anger att man delvis uppnått de uppställda målen. Man har kunnat visa att nanopartiklar av olika typer kan användas som effektiv behandling av inflammatoriska sjukdomar. Resultaten har publicerats i 4 internationella vetenskapliga tidskrifter (en av dessa verkar inte försöksledaren varit inblandad i).

3R

Man har använt uppblött mat och närhet till vatten för påverkade möss. Man har infört behandling med antiinflammatorisk salva vid injektionsstället efter diskussion och samarbete med veterinär. Det har spridits inom verksamheten genom projektavstämning och interna diskussioner.

Övriga kommentarer

-

Etablerad rapportstandard