Generell information

Studien syftade till att undersöka citrullineringens roll i Reumatoid artrit (RA).
Citrullinering är en process där protein modifieras av enzymer som kallas peptidylarginindeiminaser (PAD). Denna process spelar en roll i olika biologiska processer som cellmognad, inflammation och nedbrytning av gamla proteiner. Antikroppar mot citrullinerade proteiner (Anti-Citrullinerade Protein Antikroppar, ACPA) finns i blodet hos de flesta RA-patienter och kan upptäckas 10-20 år innan sjukdomen debuterar. Detta tyder på att ACPAs kan spela en patogen roll i utvecklingen av RA.

Ett av studiens mål var att bättre förstå citrullineringens roll vid inflammation, smärta, inflammation och benförlust hos RA-patienter, samt studera effekter av behandlingar för att modulera citrulleringsprocessen respektive modulera immunförsvarets reaktioner på citrullinerade proteiner. Forskningen avsåg att bidra till att utvecklande av både förebyggande och terapeutiska strategier för RA.

I studien behandlades möss med olika substanser såsom ACPA eller andra antikroppar och inflammationsinducerande substanser (inklusive LPS). Vissa av mössen har behandlats för att få artrit i olika leder. De olika åtgärdernas effekter har därefter studerats genom analyser av blod och urin, undersökningar av smärtkänslighet, beteendestudier och med magnetkamera och ultraljud. Blod och vävnad har också omhändertagits för analyser efter avlivning.

Projektet har utförts med stöd av ett grundtillstånd och flera tillägg, som klassats som avsevärd svårhetsgrad. I tillägg ingår även avel av djur med genetiska förändringar av intresse för studien.

Den regionala djurförsöksetiska nämnden har identifierat två frågeställningar inför utvärderingen i efterhand. Båda fokuserar på de djur som används i delstudier med djur som behandlats för att få artrit:

1. Utvärdering av djurens påverkan och artritscore vid artrit-inducering i ankelled.
2. För att i framtiden kunna sätta mer tydliga avbrytningspunkter och minimera djurens lidande vid artritförsök är det ur refinementsynpunkt intressant för nämnden att veta hur många djur som nått någon avbrytningspunkt före slutpunkt samt vilken/vilka avbrytningspunkter som uppnåtts.

Försöksledaren (FL) rapporterar att möss i försöket har artrit-inducerats i två olika modeller enligt nedan, och inga djur i dessa studier har avlivats p.g.a. uppnådd avbrytningspunkt.

18 möss användes i en modell där artrit inducerades genom injektion med LPS i ankelleden.
Dessa möss fick en svag inflammation i ankelleden som läkte inom en vecka och ingen skillnad noterats mellan möss som injicerades med LPS respektive PBS (buffer). Modellen utvecklades inte vidare, utan forskargruppen fokuserade på andra frågor.

179 möss användes i CAIA-modeller (kollageninducerad artrit, där bovint kollagen injiceras tillsammans med Freunds complete adjuvant och inaktiverade bakterier). 33 av dem fick ingen artrit. För övriga djur rapporterar FL följande artritscore:
Score upp till och med 5: 64 djur
Score mellan 5 och 20: 61 djur
Score på 20 eller högre: 21 djur, varav 5 djur uppnådde 30 eller mer
Den maximala scoren som uppnåddes var 33,5. Detta kan jämföras med att detta tillstånds avbrytningspunkter inkluderade Artritscore på 60 poäng, eller 50 poäng eller mer i 3 dagar som skäl till att avbryta försöket.

Antal sökta djur och antal använda djur

Det djurförsöksetiska tillståndet tillät användning av 3 400 möss. 1 480 möss användes i försök. 571 möss från aveln avlivades utan att användas i studien.

Bedömning av svårhetsgrad

FL bedömde att studien var av avsevärd svårhetsgrad, vilket också fastställdes av den djurförsöksetiska nämnden.

FL redovisar följande antal använda möss i respektive svårhetsgrad:
1 412 av djuren bedömdes ha utsatts för avsevärd svårhetsgrad. Detta avser djur som isolerats under beteendeanalyser, djur med inflammationer efter LPS-injektioner och med artrit samt djur med obehag/smärta vid behandlingar eller efter injektioner med autoantikroppar. Enligt FL är det, oberoende av utveckling av artrit, den sammanlagda effekten av behandling med autoantikroppar, LPS eller CAIA-antikroppar och beteendestudierna som gör att djuren klassificeras som utsatta för avsevärd svårhetsgrad.

68 djur användes i terminala studier där vävnad/organ togs till vara.

Inga djur togs ur försök p.g.a. uppnådd avbrytningspunkt under försöket, men en mus hittades död dagen efter induktion av artrit i CAIA-modell och två dog under anestesi i samband med ett MRI-experiment efter inhibitorbehandling med PAD4 via oral gavage. Dödsorsaken är okänd, men efter förslag från personal minskades därefter mängden kontrastmedel vid MRI-undersökningar. Båda dessa djur ingick i en grupp som behandlades med autoantikroppar.

FL rapporterar också att 6 möss som inte börjat användas i studien avlivades av följande skäl: tumör (ett djur), ögoninflammation (ett djur), krampanfall (ett djur), minskad tillväxt (ett djur) och hudproblem (två djur). Dessa djur har klassats som avsevärd svårhetsgrad.

Måluppfyllelse

FL redovisar att målet delvis uppfylldes. Resultaten har publicerats i flera artiklar och i presentationer på konferenser, ligger till grund för ett doktorandarbete samt utgör underlag för uppföljningsstudier.

3R

Försöket ingick i ett större kunskapsinhämtande projekt där olika metoder används, inklusive forskning med donerat patientmaterial, cellstudier och molekylära analyser, registerstudier, epidemiologiska metoder samt patientnära forskning om symptom innan sjukdomsdebut.

Refinement-relaterade åtgärder som FL rapporterar inkluderar att minska antalet djur i burarna från 5 till 3-4, vilket tycktes minska stressnivån i djurgruppen. De har också övergått till att ge djuren substanser via fodret, eftersom oral gavage stressade djuren och påverkade beteendeanalysen negativt. Denna förändring möjliggjordes av att samarbetspartners redan studerat och visat att de aktuella substanserna kan administreras via foder.

FL rapporterar också att vissa metoder justerats under projektets gång och att de slutat använda några av dem p.g.a. bristande effekt. Bl.a. gjordes försök att minska graden av inflammation vid användning av CAIA-modellen, med det visade sig inte fungera eftersom variabiliteten ökade. Forskargruppen upptäckte också att CAIA-modellen för artrit-induktion inte fungerade bra i honor.

Övriga kommentarer

Ingen etablerad standard har använts för planering eller rapportering.